Stundtals låter det som om någon bankar i väggen med en stor käpp. Andra gånger som om huset håller på att vika sig på mitten. Det är -33 grader kallt ute och huset låter som om taget ur en skräckfilm. Det beror på kylan.

I åtskillig byggnadsvårdslitteratur heter det att det inte ger någonting att tilläggsisolera ett timmerhus, eftersom timret har så bra värmelagrande förmåga. Och visst är det så att det är fullt möjligt att ha en bekväm inomhustemperatur i sitt hus trots att man inte har tilläggsisolerat ytterväggarna. Men det mesta ställs på sin spets när man har en sisådär minus tjugofem-trettio grader ett par dagar i rad. Det är till och med svårt att hålla värmen i nybyggnaden. Att vårt hus har tilläggsisolerats med några stackars treetexskivor under panel och på innerväggarna säger något om hur tidigare boende har upplevt inomhusklimatet.

Nu ska det tillstås att till exempel hallen i dagsläget bara värms upp av ett element. Golvvärmen i trapphuset är avslagen eftersom klinkret sattes för bara ett par veckor sedan. Än så länge har vi underlåtit att täta runt grunden på det gamla huset, liksom att vi inte har isolerat runt grunden på nybyggnaden. Till ventilationen saknar vi en fungerande förvärmare, så att man inte tar in luft med trettiogradig kyla i huset. Det är en del fönster kvar att täta. Med andra ord har vi inte upplevt huset i sin fulla kapacitet, men ett hum om hur det kan vara kan man i alla fall få.

I den gamla grunden valde vi att isolera med lättklinkerkulor. Isolerförmågan är förhållandevis dålig, lättklinker har ett isolervärde på 0,100-0,160. Jämförelsevis har cellplast, som det nya husets grund är isolerad med, ett isolervärde på 0,035-0,040 (ju lägre desto bättre). Det känns skillnad. I köket är golven förhållandevis varma även om det är kallt ute. Men när det är -30 håller inte ens de värmen – och då har vi ändå en varmluftsventilerad grund. I nybyggnaden är väggarna isolerade med vanlig mineralull, på sina ställen är det isolerat med linisolering i timmerhuset. Taket har isolerats med spån. Under detta extremväder är facit att vi får mycket kallt, framför allt i hallen. I och för sig undrar jag hur mycket kyla betongklumpen som utgör grund för trapphuset drar in. Dessutom åker ju värmen upp till övervåningen i hög grad. Vardagsrummet är helt ok att sitta i, men golven är mycket kalla liksom väggarna. Det är inte mycket kallare där än i det välisolerade köket som håller en stadig temperatur på femton grader. Nedervåningens behagligaste rum är kammaren som värms upp av ett element. Det är där jag sitter nu, i yllekofta och skjorta och varma tofflor. Även här är det golvkallt, det är bara isolerat med lecakulor mot ytterväggen.

Jo: jag önskar att vi hade en kamin i såväl vardagsrum som kök. Nu blev det aldrig så att vi satte in den ena i vardagsrummet (eftersom vi insåg att vi skulle få det väldigt trångt och svårmöblerat med fönster på tre väggar och kamin på den fjärde), och den som var tilltänkt i köket behöver renoveras. En kamin att elda i för att få upp värmen ytterligare sådana här kalla dagar vore verkligen guld värt. Fårskinnstofflorna och ullsockarna har åkt fram. Det är lager-på-lager som gäller. Lagom kul att ha en treveckorsbebis hemma under de förutsättningarna – men det får gå det också.

Det är inte lätt att få någonting gjort när man har en liten bebis i famnen mest hela tiden (jag klagar inte, det är jättemysigt). Till och med julpyntet har fått stå åt sidan… Men jag bjuder på några bilder ur ett av våra favoritrum – toaletten uppe, som blev så mycket bättre än vad vi kunde föreställa oss. Här sket vi i vad historisk och byggnadsvårdsmässig hänsyn heter – toaletten ligger i utbyggnaden – men vi ville ha lite klassisk och romantisk stil, på modernt sätt. Förvisso romantiserat, men vi gillar det skarpt. Jag har förresten inte riktigt förstått det där med att det skulle vara mer ”byggnadsvård” eller ”korrekt” att ha ett badrum med mer ”modernt” formspråk. Det syns att vårt badrum är samtida, och vi försöker inte låtsas som någonting annat. Det är bara ett modernt formspråk med historisk blinkning. Det enda byggnadsvårsmässiga här är väl den återanvända dörren, som satt i trappskrubben tidigare. Den gröngrå färgen känns jättefin till inredningen och kulörerna i övrigt!

Pärlsponten på väggen är målad med vit linoljefärg från Allbäck. Väggarna är målade i våtrumsfärg, en lite mullvadsgrå kulör – tyvärr har jag inte NCS-numret tillgängligt för tillfället. Golvklinkret kommer från CC Höganäs, serien heter Chrome. Både kaklet och klinkret är satta med liten fog. Klinkret sitter på diagonalen – en detalj som gör mycket – och med svart fris runtom. Vitt standardkakel 10 x 10 från Konradssons kakel. Taksil och duschblandare från Mora armatur. Till duschhörnan ska vi naturligtvis ha en dörr också, vi har dock inte hunnit med att beställa den ännu.

Inredningen kommer från IKEA och för att vara IKEA känns den ovanligt gedigen. Serien Freden är gjord i massivt trä som laserats och lackats. Lamporna kommer också från IKEA, Lillholmen. I hyllorna syns korgar som vi köpt från Åhléns för förvaring.

Blandaren kommer från Mora armatur. Jag gillar den, den känns modern men ändå klassisk. Vi kommer att använda den blandaren även i toaletten nere som kommer att och anknyta mer till ett funkisbadrum med återanvänt handfat. I toaletten har vi också valt porslinsbrytare från Manufactum / Byggfabriken (liksom på vissa ställen i köket), vi är jättenöjda med dem och känner att det är en detalj som lyfter badrummet ytterligare.

En alldeles ny liten Hugo

En drömförlossning vore att ha vaknat av att vattnet gick. Packa i lugn och ro och åka iväg till närmaste sjukhus i Lycksele en tidig morgon i advent medan snön sakta faller i luften. Riktigt så blev det inte. Inte ens fick man sova någonting innan vi åkte iväg klockan fyra på morgonen – nollgradigt och snömoddigt. Och vi lyckades ju dessutom köra om både sandbil och plogbil… Elva mycket jobbiga timmar senare – en förlossning som var på gränsen att avslutas med akut kejsarsnitt, lillkillen ville inte rotera nedanför spinae – hade vi vår Hugo hos oss. Han vägde 3760 gram, är 52 cm lång och – förstås – världens finaste. Vi kom hem, äntligen, i förrgår och nu måste vi bara landa lite.

Hektiska veckor.
Stress, svett och tårar.
Nu: lugn och ro. Eller, så gott man kan förvänta sig i alla fall.

Den allra första natten vi tillbringade i vårt hus var en midsommarafton för två och ett halvt år sedan. Vi hade med oss kortleken, en och annan Newcastle Brown, jordgubbar och varsin bit entrecôte att grilla. Det kändes som ett äventyr att få upptäcka vårt hus på olika sätt.

En del av den känslan dröjer sig kvar nu, när vi har flyttat in. Vi har ingen lägenhet längre. Vad vi har är en Västerbottensgård med ena foten i 2000-talet, den andra i 1800-talet som vi ännu håller på att lära känna. En än så länge ganska dragig kåk som äter upp ved för att vi ska kunna hålla ett vettigt inomhusklimat – fönstren saknar tätningslister, vilket känns när det blåser ute (i skrivandets stund hör man maken spika fast lister i köket, vilket är mycket välbehövligt). Spis och ugn fungerar, men något arbetskök kan man inte direkt anklaga oss för att ha i dagsläget. Skåpstommar står utspridda i köket, golvet är täckt med masonitskivor, de båda hörnskåpen – ett skafferi och det andra ett ”storskåp” – saknas helt. Men det har potential. Jag hoppas bara att vi kan få igång köket innan bebisen kommer; gärna så att jag hinner med ett och annat storkok att frysa ner för lättillgänglig lunch och middag.

Det saknas golvsocklar, lister, färg och tapeter på rätt många ställen – andra rum får finna sig i att stå helt orenoverade och kallställda i väntan på bättre tider. Eller, rättare sagt, mer om tider. Lite jobbigt är det att bo provisoriskt, utan garderober, utan fungerande arbetskök, utan tillräckligt med inredning och rum för att kunna packa upp det stora antal kartonger med prylar vi har. Men det känns äventyrligt. Och lite gemytligt.

Än så länge trivs jag bäst på övervåningen. Vi har vårt sovrum i det tilltänkta gästrummet, än så länge. Det är ett trivsamt rum, trots ”tapetfadäsen” (jag lyckades ju att beställa fel tapet – mönstret är helt rätt, men bakgrundsfärgen i guld och inte i beige). Utanför det lilla fönstret på husets långsida hänger snön ner som en gardin, ladugårdens och vägens profiler i månljuset känns som tagna ur Viktor Rydbergs dikt ”Tomten”. Övervåningen är varm och skön; här har golven fernissats med en rödbrun linoljefernissa från Gysinge. Planken är sköna att gå barfota på. Jämfört med golvlack är fernissan liksom lite strävare i strukturen, lite mattare. Och jag upplever den som varmare under fotsulorna. Toaletten är fortfarande favoritrummet, det är en njutning att befinna sig där inne. Jag är så nöjd med det schackrutiga golvet, det är varmt och skönt trots att golvvärmen ännu är avslagen – mycket tack vare att toaletten ligger rakt ovanför pannrummet. Dessutom är murstocken dragen rakt igenom toaletten. Den putsade, matta, vita ytan utgör en fin kontrast mot det blanka kaklet och den linoljemålade vita pärlsponten. Och att en IKEA-inredning kunde vara så passande – det trodde jag faktiskt inte. Bilder kommer, så snart rörmokaren varit där och fixat det sista (vi saknar ännu vår stora taksil från Mora Armatur. Och så duschdörren förstås, som vi ännu inte har beställt).

Jag brukar vara allergisk mot uttrycket ”det är mitt hem, inte ett museum”. Det känns så ofta som en ursäkt för att göra precis vilka ingrepp som helst. Men nu förstår jag en annan innebörd av uttrycket. Jag gillar visserligen att läsa men det blir lite mycket att avverka en bok per dag för att man inte har någonting bättre för sig. Ingen dator, ingen tv, ingen stereo. Varken ett hemmabiosystem eller en parabol känns direkt givet i ett 1800-talshus. Men det är vårt hem, inte något museum. Jag vill kunna leva ”som vanligt” även om jag bor här. Även om det innebär ett extra eluttag och en blå, iögonfallande kabel i motsatt riktning det vita paneltaket…

Det där med garderober och förvaring känns ju också som en utmaning. I Holgers rum (kammaren uppe) finns de gamla platsbyggda garderoberna kvar, och vi har förstås både ”kattvinden” och en klädkammare där vi kan förvara kläder. Det är inte förrän nu man inser att det där vardagliga – underkläderna, t-shirtarna, strumporna – gärna vill rymmas någon annanstans än i en resväska. Och att det är rätt trevligt att kunna hänga upp sina vardagskläder där det är varmt och skönt. Jag kan bara understryka det jag har sagt tidigare, gammal platsbyggd garderobsinredning är guld värd i ett gammalt hus – för förvaring tenderar det att vara dåligt med i gamla hus. Och har man dessutom som vi, ett hus med snedtak och kurviga väggar, funkar det kanske inte riktigt med den vita standardgarderoben i spån från Beijers. Vår tillfälliga lösning är en 1800-talsbyrå som redan fanns i huset, med rejält tilltagna lådor. Det är lustigt, det där med att ”bo in sig”. Man behöver bara några dagar för att veta vad man behöver.

Jobb i vardagsrummet. Min mor och make sätter upp tapeten Nora på den vägg som saknar väggpanel. Färgsättningen passar den vaniljgula linoljefärgen finfint, till och med maken gillar tapeten – ”trots att den är både rosa och storblommig!”, som han säger.

Här syns maken fixa med en av våderna. En del av hallen syns – fodren är färdigmålade och färgerna blev verkligen kanonsnygga, tycker jag. Så småningom ska här schablonmålas, men det dröjer nog ett tag innan dess. Under fönstret syns en av våra nya sektionsradiatorer från Lenhovda. De är fina, men nog hade jag nog föredragit att återanvända de gamla radiatorerna om jag hade fått välja. Framför allt dimensionerna känns lite felaktiga på sina ställen. Men, till skillnad från hur det brukar vara i de här sammanhangen känns proportionerna lite för nätta och små. Radiatorerna är helt enkelt lite för effektiva…

Köksdetalj – ett hörn på en av de färdiga lådorna. Lådorna är ihopsinkade och är så oerhört dekorativa i sig själv att det nästan känns synd att sätta fronter på dem. Vår finsnickare Pär säger att vore det bara upp till honom skulle köket vara färdigt innan veckan är slut. Dock är det en hel del som ska målas och installeras, vi väntar bland annat på diskbänken… Så vi får se hur länge det dröjer.

Måste förresten ge en applåd till postordern på Gysinge centrum för byggnadsvård. De kunde effektivt lösa vår brist-på-fernissa-kris genom att på en halvtimme hinna processa en order och få iväg paketet med posten så att vi har det så fort som möjligt. Stort tack till dem! Det hade varit lite tufft för oss att flytta in med helt obehandlade golv…

Det ryker i skorstenen! Ser faktiskt hemtrevligt ut, i synnerhet som snön har lagt sig här uppe. Skorstenen är en modulskorsten som klätts med gammalt murtegel och getts en traditionell utkragning. Alla stegar som krävs på ett tak känns hyfsat diskreta, vilket är skönt. Några snöräcken behöver vi inte på grund av takets branta lutning. Det enda som jag väl känner sticker ut lite är ventilationsgrejerna som syns till vänster om skorstenen. Stos, rör och hattar är dock handgjorda av den lokala plåtisen, så där får man väl kanske ett pluspoäng?

Vi har vatten! Olov håller på att fylla systemet allt eftersom. Vi har radiatorer där det ska finnas radiatorer, skorstenen är godkänd och det ska proveldas och testköras nu till veckan.

Jag åkte på en visit till huset igår, eftersom det är sisådär en och en halv vecka sedan jag var där sist – har hunnit med att åka hem till Piteå, legat däckad i en förkylning samt förvärra den senare lite med en vaccinspruta – för att kolla läget. Jag kunde bara konstatera att jag blev förälskad. Jag tycker att jag är bra på att visualisera, föreställa mig hur någonting ska se ut, men en del saker har blivit så mycket bättre än vad jag trodde. Låt mig ta med er på en rundvandring i Karl-Eriks i slutet av oktober 2009:

Förstugan och hallen
Det första man kommer in i är den nybyggda förstugan. Än så länge består golvet av cement, den gamla ytterväggen skjuter in i rummet framför trappen, stympad och till synes utan syfte. Så småningom ska den byggas in i en trappskrubb, en liten hallgarderob, och golvet kommer att beläggas med ett klinker. Jag och Olov har försökt få tag på äkta golvskiffer. Det har varit mer eller mindre omöjligt, så det blev som det blev med det.

Här inne i förstugan är väggarna klädda med en stående slätspont i varierande bredder från Veckebo såg & hyvleri. Samma slätspont återfinns i taket. Medan taket är målad i matt emulsionsfärg från Allbäck har vi målat väggarna i en ljusgrå äggoljetempera från Ovolin. Hallen, som hade befintliga väggar vi var tvungna att utgå ifrån, har tapetserats med ett vanligt tapetpapper och har målats i samma färg. Här är tanken att vi så småningom ska måla upp schablonen vi hittade i kammaren. Inne i förstugan och hallen har vi också spikat upp en låg brädbröstning. Jag kallar det ”sparkbrädor”, det känns väldigt praktiskt att ha i en hall så slipper tapeterna bli slitna det första som händer när man flyttar in. Bröstningen är målad i en mörkare grå äggoljetempera. Dörr- och fönsterfodren kommer att målas i samma färg.

Mitt mellan trapphus och hall står den, som en anakronistisk klenod: den fernissade femtiotalstrappen som vi har återanvänt. Här vet vi inte riktigt hur vi ska göra, om vi ska bygga in den eller inte. Vi ska känna efter hur vi vill ha det, när vi har flyttat in. I övrigt finns de gamla dörrarna kvar, förutom till kammaren där vi var tvungna att måttbeställa en dörr.

Vardagsrummet
Vardagsrummet utgörs av delar av det gamla storköket. Vi valde ju att behålla delar av den nygamla planlösningen från femtiotalet, för att få in en toalett på nedervåningen. Rummet är långsmalt och ett av de mer välbevarade i huset – väggpanelen består av en bredare fasspont från tjugotalet någon gång, takpanelen är en smal och något mer sentida fasspont. Vänner och familj, Olov och svärfar, har gjort ett hästjobb med att målartvätta, slipa, skrapa och spackla igen spikhålen från masoniten. Nu i dagarna målas väggarna i Allbäcks vaniljgula linoljefärg. Den nya väggen ska tapetseras med tapeten ”Nora” från Sandbergs – vi hann precis beställa den innan den utgick (sådan tur hade vi inte med tapeten vi hade tänkt oss till sovrummet, vilket fortfarande grämer mig). Golvet är en bred variant från Baseco som ska såpskuras innan vi flyttar in. Fönstersnickerierna har målats i en ljust grå blandning av grön umbra i vitt. I det här rummet blir det en del speciallösningar, som kommer sig av att huset har satt sig och att tidigare husägare har anpassat huset efter sättningarna, som ska bli roliga att visa.

Köket
Även fast det ser ganska färdigt ut vid en första anblick – fönstren är färdigmålade i havregrått från Allbäck, det är tapetserat och panelat och färdigt med det mesta – så är det mycket kvar att göra här inne. Vi väntar fortfarande på delar av köksinredningen; på övervåningen ligger luckor och är halvt om halvt färdigmålade. Medan ugn och häll redan har levererats – valet föll på en antracitgrå ugn från Smeg – men än dröjer det några veckor innan vi får hem diskbänken, som vi har måttbeställt från ett Skellefteåföretag.

Roliga detaljer: fönstren har mässingsbeslag liksom ugnen, så ”mässing” blir lite av ett detaljtema. Vi har köpt spisstänger från Gysinge i mässing, som kommer att sättas upp under köksskåpen för att kunna hänga upp diverse prylar. Utöver det vill jag ju ha skåpbeslag i mässing från Byggfabriken. Återstår bara att se om maken går med på det. En annan rolig detalj, som är en av de saker jag är kär i, är porslinsströmbrytarna vi har valt att sätta upp kring arbetsbänkarna för att matcha kaklet. De är underbara.

Tvättstugan
Grå plastmatta och vita väggar låter väl inte speciellt roligt, kan tillstås. Men med inredningen från IKEA på plats – skåp och bänkskiva i björk och porslinsho – ser det riktigt fräscht ut. Vi satsade på en lättskött och praktisk tvättstuga mer än att den skulle passa in på något sätt – men så småningom kommer vi att sätta upp husets enda överskåp här inne för mer förvaring. Nu väntar vi bara på att få sätta dit torktumlare och tvättmaskin, som vår leverantör av någon anledning hade glömt att beställa.

Toaletten uppe
Det ser helt fantastiskt ut. Det är min favoritplats för tillfället. Jag älskar golvet – ett schackrutigt klinker från Höganäs (”Chrome”), som är halvmatt. Frisen består av en halv svart platta och klinkret är satt på diagonalen. Duschhörnan är kaklad med ett vitt standardkakel, 10 x 10 cm. Det ser riktigt, riktigt bra ut och det ska bli spännande att se med boaseringen och inredningen på plats (här har vi valt IKEA, möbelserien ”Freden”).

Än så länge är det alltså kvar en del arbete, men redan nu kan man se hur bra det kommer att bli. Även om jag (ja, eller rättare sagt, vi) går omkring med örnögon och petar i detaljer som vi inte kommer att tänka på när allting är på plats. Jag LÄNGTAR efter att få bort allt papper på golvet och börja städa upp – jag har faktiskt inte fått se ett endaste golv utan att det varit täckt. Jag LÄNGTAR efter att få flytta in saker och inte minst att få börja piffa med alla de lampor och inredningsdetaljer jag har sparat på mig under de senaste två åren med tanken ”den där skulle vara fin där…”.

Ni får ha överseende med de sporardiska blogginläggen. Det är inte lätt att hinna med när man knappt hinner med allt annat man ska och borde och måste göra när man har en och en halv månad kvar till beräknad förlossning, två veckor kvar till flytt och gud vet hur många veckor kvar till beboeligt hus. Ibland känns det oöverstigligt, andra gånger genomförbart. Lyckligtvis brukar jag och maken vara växelvist positiva och negativa och kan därför uppmuntra varandra rätt bra.

Vi har hunnit så långt så att allt grundarbete är färdigt. Vi har golv överallt, där det ska vara trägolv – det saknas bara klinker i förstugan. Vi har tak överallt, majoriteten av dem är färdigbehandlade. Innerdörrarna – majoriteten är gamla dörrar vi har inhandlat för ändamålet, vid sidan om en specialtillverkad dörr med väldigt udda mått – har satts in. Det är gipsat, skivat och fixat där det behövs. Vi har till och med lyckas komplettera den handhyvlade pärlspontspanelen i kammaren. Vår byggare Sven-Åke konstaterade en dag att han hade ”något liknande liggande”; och det var mycket riktigt en handhyvlad pärlspontspanel med hyvlad mittenpärla. Måtten stämmer inte riktigt överens och det syns att det är skarvat, men det smälter in riktigt bra.

Ibland kan jag önska att vi inte hade valt att handmåla i princip överallt. Det är inuti köksskåpen, vid sidan om vitrinskåpen, vi har bett snickaren att måla. I övrigt är det vi som står för allt. Det hade varit skönt och bekvämt att sätta upp färdiglackerade foder till exempel… men naturligtvis inte riktigt så snyggt och inte heller den känsla vi är ute efter.

De rum som i princip är färdiga är i dagsläget tvättstugan, som har blivit mattbeklädd, och vars IKEA-inredning står ihopskruvad i vårt blivande sovrum samt en del småjobb för rörmokare och elektriker. Det nybyggda sovrummet/gästrummet är färdigtapetserat och färdigmålat, kvar att göra där är listning och golvbehandling (färgad fernissa) och att installera radiatorer och strömbrytare. Övre toaletten är snart färdigklinkrad och -kaklad, återstår bara att installera sådana saker som toalett och dusch… Köket? Är på gång. Diskbänken har vi måttbeställt och kommer om några veckor. Stommarna har börjat levereras, kyl och frys står ute i ladugården och väntar, ugn och spishäll levererades häromdagen… Återigen en del jobb för VVS:are, elektriker och plattsättare. Tapeterna har vi satt upp, fönstren och panelen är färdigmålade – det ser ut att vara perfekt färgavstämt med tapeten till och med. Där är det nog som allra mest jobb att göra och det får väl anses ett av de viktigaste rummen för att vi ska ha ett fungerande boende. Vardagsrummet, som jag nog var mest nojig inför ifall vi skulle kunna fixa det, är inte så långt borta. Tak och väggar ska målas, men så mycket mer än så krävs faktiskt inte för att vi ska kunna flytta in soffan…

Alltid lika bra tidskriften Byggnadskultur hade i sitt senaste nummer tema ”byggprojektet”. Frågor som behandlades var vad en arkitekt kan hjälpa till med, hur ska man vara en bra beställare och så vidare. Jag påbörjade en artikel på temat i våras, men den slutfördes aldrig när jag blev sjukskriven. Men, det här är i varje fall vad jag tänker och vad jag har lärt mig under de dryga två åren vi har varit igång med huset:

Anlita arkitekt vid om- och tillbyggnad
Det behöver inte bara handla om hur huset ska se ut. Vi anlitade visserligen en konsult som kom med vad som var väldigt bra idéer på pappret. Efter byggstarten har dock praktiska problem radat upp sig. Vi har konstaterat att vi skulle ha tjänat en hel del på att anlita en arkitekt som bättre kunde ta tillvara på våra idéer och våra tankar om bevarande och en speciell atmosfär; liksom att kunna se vad som fungerar bra i praktiken eller inte.

Se till att veta vad du vill
Ingen detalj är för liten att tänka på. Om du har en åsikt om hur något ska se ut, se till att få ner den åsikten på pränt och se till att alla inblandade i projektet har tagit del av detta. Hyvlat virke till fönsterfodren? Handspikat istället för spikpistol? Inga uppreglade väggar? Skriv ner! Har du inte möjlighet att delta i vad som händer varje dag, kan man dessvärre få en del obehagliga överraskningar för att byggarna gjort som de alltid har gjort. Var till exempel klar över att målet är att bevara så mycket som möjligt – även om det innebär en mertid och en merkostnad.

Bra att ha – exempelbilder och ”know-how”
Jag är fantastiskt glad över att jag har ägnat så mycket tid åt att fotografera gamla hus, både detaljer och översiktsbilder. Jag är också fantastiskt glad att jag har läst på så pass mycket som jag har gjort. Det innebär att jag har kunnat bemöta ”nej, det går inte” med ett ”jodå – det går visst” vid ett flertal tillfällen. Jag har kunnat visa och peka, jag har kunnat hänvisa till artiklar och bolla idéer. Många gånger har ett första nej ändrats till ett ja.

Se till att ha på fötterna och kunna argumentera för din sak
Det låter helt absurt, men det är sant. Många byggnadsvårdare vittnar om att hantverkare ibland inte lyssnar på vad de säger. Jag har hört skräckhistorier om 200 år gamla dörrar som kastats i byggcontainrar av hantverkare som tycker att man ska skaffa nytt. Att jag skulle stöta på patrull vad gäller vissa av mina principer (till exempel att jag vägrar plast/cellplast i grunden, inte vill tilläggsisolera, behålla de gamla fönstren och så vidare) var något jag kunde förvänta mig. Däremot blev det en chock när jag insåg att jag stötte på motstånd inte bara för att jag var byggnadsvårdare med ”konstiga” uppfattningar, utan även en kvinna. Jag har tvingats stå på mig rejält i vissa frågor. När jag sedemera blev gravid kände jag tyvärr att jag inte riktigt orkade med all ”machismo” och ville många gånger inte vara ute i huset. Tyvärr, för det blev en hel del saker gjorda som jag i dagsläget har lite svårt att förlika mig med.

Bli en bra beställare själv – och se till att inget ska beställas utan ditt godkännande
Se till att ha det material som behövs, i god tid. Förlita dig inte för mycket på andra. För oss blev bygget kraftigt försenat på grund av försenade materialleveranser. Ibland har det varit för bråttom med vissa saker, vilket har inneburit materialval jag inte skulle ha valt i första hand själv. Vill du använda cellulosa- eller linisolering istället för något annat, se till att ha det hemma och att byggarna är införstådda med att det är det som ska användas.

Här har vi sovrummet uppe. Taket har nu schellackerats färdigt, väggarna är färdigspacklade och slipade, och bjälklaget färdigisolerat. Återstår bara lite färg, tapeter, golv, lister och dörr…

Jag skulle visa bloggen för min kollega, tillika bosatt i vår by fast på andra sidan av älven, när jag inser hur lite jag faktiskt har visat upp av det som har hänt sedan en tid tillbaka. Trapphuset är färdigt sedan länge, och vilket trapphus det är – det är vad jag är allra mest nöjd med. Balkongdörren och pannrumsdörren (en specialbeställd pardörrsvariant av vår alldeles egna Sorseledörr) har målats och satts in, liksom alla fönster. Fönsterfodren är grundmålade och har satts upp. Vindskivor och knutbrädor är färdigmålade – vita, lätt brutet med grön umbra (ca 1-2%). Det är vad som har hänt utvändigt.

Vi har lagt största krutet på att få det färdigt invändigt. Eller, åtminstone så att vi kan flytta in; vilket innebär tvättstuga, badrum, sovrum, kök och hall uppe och nere. I princip det som är nybyggt, med andra ord. Vardagsrum vore naturligtvis också trevligt att ha färdigt, även om det blir lite mer jobb med det. Eftersom det rör sig om en modern tillbyggnad använder vi i stort sett moderna material och metoder, även om vi av estetiska skäl försöker att få ytskikten att passa in (som att vi till exempel spikar takpanelen istället för att skruva den, linoljemålar, pappspänner och använder oss av en del gamla byggnadsmaterial, som enstaka fönster och dörrar). Medan väggarna är isolerade med mineralull har vi återanvänt sågspån från vårt hus och från grannens bagarstuga, som dessvärre är svampangripen och måste rivas, för att ljudisolera mellanbjälklaget – modernt är inte alltid bäst. Väggarna är klädda med gips eller en kombination av spånskiva och gips för extra stadga. Det är en hel del som måste spacklas och slipas, med andra ord. Sovrummet är färdigt för att tapetseras nu; det återstår lite arbete innan vi kan börja måla väggarna inne i tvättstugan. Det börjar dock bli klart för golvläggning i rummen där uppe – trägolv i sovrummet, våtrumsmatta i tvättstugan.

I vårt gamla hus är det i ärlighetens namn en salig blandning av modernt och traditionellt. Tyvärr är det ju så att timmerväggarna på flera håll har kapats av. När vi hade tagit ner murstocken och en del av det som byggdes på femtiotalet kändes huset lite som en ihålig ost. Av rationalitetsskäl har vi använt gips där vi har varit tvungna att bygga nya väggar. Här isolerar vi dock med linfiber (skivisolering och drev), och inte mineralull. I mötet mellan det gamla och det nya har vi försökt anpassa oss efter varje unik situation. I förstugan nere har vi till exempel på sina ställen tvingats regla upp väggen, för att vi ska ha en säker trappa att gå uppför. Där är väggklädnaden en fasspontad träpanel från Baseco. Eftersom den nya toalettväggen är gipsad har vi valt att fortsätta med gipset även på den gamla, delvis panelade, timmerväggen. Byggarna har dock varit mycket noggranna med att inte regla upp och göra vinkelrätt, tvärtom följer gipset väggens form. Samma sak inne i kammaren, där vi har en modern reglad vägg som övergår i en gammal timmervägg som ser ut som en veritabel ostkrok. Där har vi valt att fortsätta med gipset och göra ”klacken” – som uppstod i mötet mellan timret och reglingen – lite mindre. Det blir lite mer lättmöblerat, helt enkelt. På samma sätt har vi inte rivit bort gammal väggbeklädnad såsom treetex och masonit för att få det att passa ihop med en gipsvägg, utan istället fortsatt med board.

Gips är annars en omdiskuterad fråga bland byggnadsvårdare. Hade jag fått bestämma helt hade jag nog undvikit det i möjligaste mån. Sören Thurell tycker dock att det är ett vettigt material, och det är bra ur till exempel brandsäkerhetssynpunkt. Det känns okej så länge allt inte ska vara vinkelrätt och uppreglat.

Här syns vårt fina locktak och den gamla ytterväggen, som är målad i falurött. Här tar vi oss också friheter; timmerväggen ska rengöras och lämnas som den är. Köket är trots allt nytt, och det är en gammal yttervägg och inte en innervägg. Kammarfönstret har satts igen med timmer som sågades från dörröppningen. Jag tycker att resultatet blev oerhört bra, fogen syns knappt!

Takpaneler har vi fått upp på de flesta ställen, det återstår i förstuga och trapphuset nere. I köket behövs den strykas något varv till, men locktaket är uppspikat och jättevackert. Boaseringen har målats ett varv med Allbäcks linoljefärg i salviagrönt – vilken fantastisk färg! Tilltalande kulör och väldigt lättstruken.

Nu i veckan ser det ut som om det kilsågade hallgolvet kommer att läggas. Så spännande, men återigen är jag bortrest…