Byggnadsvårdsbloggen ger rådet att bestämma sig för vilken nivå man ska ha på renoveringen. En stilrenovering? Ska det moderniseras helt och hållet? Eller blir det en blandning av olika stilar? Hon skriver också om de tio budorden för byggnadsvård, varav ett par är att använda traditionella material (budord 2), låta huset vara med och bestämma (budord 3), samt bevara, återanvänd och spara (budord 7).

I de diskussioner jag och fästmannen har haft kring renoveringen har två ledord utkristalliserat sig, nämligen bevarande, tradition och kontinuitet. Eftersom vårt hus ska fungera som ett året runt-boende är det viktigt att ha ordentligt med utrymme och moderna bekvämligheter. Men det ska naturligtvis göra så varsamt som möjligt och genom att ta hänsyn till huset.

Vad gäller tillbyggnaden går vi efter den filosofi Hålla Hus kallar »anpassning«, en smygande tillbyggnad som inte märks av som en tillbyggnad. Parstugor är vanliga i våra hemtrakter och det är på det sättet enkelstugor traditionellt har byggts ut. Det är balanserat och förstärker intrycket av en fyrkantig innergård, som det i regel är på västerbottensgårdar.

Vi kikar även på de andra hus som finns i familjens ägo och runt om i byn. Vi är tvungna att göra om köket; det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket utrymme. Men det är viktigt att ha en inredning vi trivs med och som passar in i husets stil. Nu är det köksskåp från femtiotalet, vi har som sagt valt att titta på köksinredningen i ett lika gammalt hus och använda samma modell från tidigt 1900-tal.

Det är viktigt att få kontinuitet i renoveringen. Det har bott folk på gården och i huset sedan 1800-talets mitt och fram till för några decennier sedan. Möbler, tapeter och fast inredning är en fantastisk stilblandning. I klädkammaren på övervåningen finns en underbar jugendtapet, trappans ledstång andas av funktionalismen, badrummet är klockrent femtiotal och strömbrytarna är fräckt runda, utanpåliggande saker som säger »klick«. Lika lite som det är vettigt att stoppa in köksinredning i krom-och-röd-lack känns det att »renovera« precis allting så att det ser ut som om det kom från mitten av 1800-talet. Den där kontinuiteten, tecknen på att folk har bott där, är precis lika viktig för husens själ. Vi ska inte bo i ett museum. Trappan får vara kvar som den är. Precis som jugendtapeten.

Bevarande, där det är möjligt. Tradition. Och kontinuitet.