
Jag vill börja med att tacka för alla fina lyckönskningar!
Någonting vi tycker är fantastiskt med den plats vi ska bo på, är att det är så oerhört rikt fågelliv där. Vi har ladusvalor som bygger bo i lagårdsporten och gör luftburna saltomortaler runt huset. Staren uttryckte sitt missnöje med att vi byggt igen hennes bohål (som fanns på vinden). Sädesärlan trivs i blåtrybuskarna medan hackspetten trivs med att förflytta sig från punkt till punkt runt tomten – favoritställena är rönnen, sågen, brunnen, bråteshögen och ladugården – och kväka på oss. Skygg är den inte, men mycket vacker. Och dessvärre också ett otyg, om man tittar på bagarstugepanelen som mest påminner om schweitzerost på sina ställen.
I vardagsrummet står den nedmonterade trappen och väntar.
I huset går saker och ting framåt. I gilla gång, tycker maken, som har ägnat åtskilliga arbetstimmar till ventilationsdragningen. Ganska snabbt, tycker jag, som inte är där lika mycket som honom och ser hur mycket som händer. Nu är övervåningens tillbyggnad i princip klar. Ja, färdig för allt underarbete och ytskikt, det vill säga. Takpanelen är uppspikad, för hand no less, i sovrummet och i lilla hallen. Alla innerväggar är uppsatta och väntar på att spacklas och slipas. När vi sedan har isolerat mellanbjälklaget kan vi släppa dit mattläggare för att börja göra färdigt. Fönstren som jag har kämpat och målat har satts upp, balkongdörren är färdigmålad på utsidan liksom den fina (och svårmålade) pannrummsdörren i fiskbenspanel.
Jag var i Piteå och hälsade på därhemma, och i samma veva passade maken på att hämta locktaket som ska sättas upp i köket, liksom våra upphyvlade golvsocklar och taklister och fodren vi bestämt oss för på över- och nedervåningen. Locktaket kommer att bli min första prioritet nu. För att vi ska kunna isolera golvbjälklaget ska det vara på plats, och innan dess bör det vara shellackerat och åtminstone målat ett varv.
Färgfrågan har naturligtvis ställts lite på sin spets i och med graviditeten. Som gravid ska man undvika organiska lösningsmedel då detta kan leda till fosterskador. Jag har trivts med att jobba med Gysinges färger, men den är oerhört svårstruken när den är oförtunnad. Och den matta linoljefärgen, som vi hade tänkt oss att måla taken med, innehåller stora mängder lösningsmedel. Valet föll istället på Allbäcks enfärgssystem, det vill säga, det krävs ingen förtunning av färgen. Den är väldigt lättstruken och skön att jobba med, och kulörerna är vackra. Vårt vardagsrum kommer att bli vaniljgult, medan köket ska förses med tapet från Sandbergs, salviagrön panel och havregrå köksinredning. Valet föll även på Allbäck vad gäller takfärgen. Deras produkt “Linus på väggen” är matt, kan användas som limfärg och är så vänlig mot såväl kropp som miljö att det vid förtäring har “laxerande effekt” men inte mycket mer. Sådant gillar jag, som såväl allergiker och blivande mamma. Ytterst sympatiskt var att vi fick en generös rabatt på vår beställning också. Sådant gillar jag, som konsument.
De besök vi får ut till huset – bland annat min systerson här bredvid, som hade omåttligt roligt när han kutade omkring på gården – säger ungefär samma saker. “Vilket projekt!”. Och: “Ska ni verkligen flytta in i september?”. Ja, vi undrar vi också ibland. Men nog ska det gå, på något sätt.


Den här bilden föreställer korridoren uppe för någon vecka sedan. Till vänster ser man det blivande trapphuset. Sedan dess har det byggts ett provisoriskt golv som börjar likna någonting. Även här uppe fanns ett liknande golv som det vi hade i hallen nere: målade plankor i varierande bredder. De låg endast utanför Holgers rum, och ser ut att ha tillhört rummet som byggdes på 20-talet. Tyvärr hann jag inte ta någon bild på det på plats. Också här fanns det riktigt gamla golvet som golvåsar.
Till vänster syns Olov i trapphuset på övervåningen. Ljust och fint blir det!
Sedan jag skrev sist har det hänt en hel del med bygget. Stommen till trapphuset har börjat komma på plats och det jobbas på för fullt med taket. Taket på det gamla huset gjordes om någon gång på tjugotalet och är alltså av modernt snitt. Vi har valt att höja upp det lite. På så sätt förstärker vi takstolarna, vi får plats med lite mer isolering än det tunna lager spån som fanns där (vi fortsätter naturligtvis med spån) och taket – som idag förstärker husets lådlika utseende – får ett lite längre takutsprång. Dessutom får vi samma takhöjd interiört. Det är väl kanske inte helt byggnadsvårdsmässigt korrekt, huset får trots allt ett annat utseende – och ett utseende som snarast hör till sekelskiftet än mitten av 1800-talet. Det stämmer dock väldigt fint med bagarstugan (som byggdes -24), och vi vill inte att vårt hus ska se ut som en låda med spetsig hatt.
Maken har haft fullt upp med att skyffla spån den senaste helgen. Han har kommit hem med spån mest överallt. Vi har valt spån därför att det känns vettigast – det är det befintliga isoleringsmaterialet, det har bra fuktegenskaper och därför att det finns lättillgängligt. Till de övriga platser som ska isoleras i “gammbönninga” har vi beställt linisolering. 
Vi har valt att öka på takutsprånget, ungefär som det är på vår bagarstuga, och med synlig takfot. Taket på timmerhuset gjordes ju om på tjugotalet och ser lite ut som en låda. Skillnaden är den att det inte kommer vara några taksstolstassar på gavlarna, som det egentligen är traditionellt, utan bara synligt rote som på bilden. Jämfört med hur det gjordes förr är dessutom rotet lagt åt “fel” håll. Det gör oss ingenting. Det är en annan konstruktion och det får synas. Och vindskivorna då? Jodå, vi konsulterade min litteratur och bilder från Västerbottensmuseum bland annat, och kunde konstatera att stort takutsprång innebär en tunn och smäcker vindskiva. Så fick det bli, även om valet av hyvlat virke utsattes för en del diskussion…
